upptakt

Ärligt talat -- jag vet inte längre vad jag ska ha den här bloggen till. Ett och ett halvt år har har gått sen jag skaffade den och sen dess har jag förändrats väldigt mycket. Jag har förstått att det är lätt att begå misstaget att tro att saker nån väl bloggat om gäller i evighet -- eller åtminstone så länge de fortfarande ligger ute på nätet. Men det är mycket jag skrivit som jag inte alls står för längre. Till exempel känner jag inte längre igen mig i titeln på den här bloggen. För ett och ett halvt år sen kändes verkligen mitt liv som en upptakt men sen dess har jag åstadkommit en massa häftiga saker och ... nu rullar det liksom bara på, lite bakåt och lite framåt och lite neråt och lite uppåt, precis som det ska va. Därför känns det inte längre rätt att skriva i bloggen Upptakt. Den har fyllt sitt syfte för längesen. Den känns helt enkelt passé.

Däremot vill jag gärna fortsätta blogga, eftersom det bland flera andra goda anledningar sporrar mig att hålla igång mitt skrivande. Nu vill jag dock göra det mer anonymt och i en eller flera bloggar med ett tydligt avgränsat tema eller syfte -- och tankar av det mer privata slaget kommer jag, nu när jag trots allt hittat tillbaka till skrivandet, hänge mig åt i en tankbok med papper och pärm.

Hursomhelst: Om du vill fortsätta läsa vad jag har att skriva får du gärna lämna en kommentar här eller kontakta mig på annat sätt, så ska jag meddela dig om jag har nåt nytt bloggprojekt på gång. Annars: Bon voyage ...

Någon gång i början av september varje år brukar jag drabbas av sån här förfärlig måste-hitta-vinterskor-och-vinterjacka-innan-allt-snyggt-tar-slut-ångest. Så även i år och inte blev det lättare förra veckan när folk började dyka upp i mössor och vantar på morgonpendeln. Till problemet hör att jag aldrig varit särdeles förtjust i att ränna i affärer och därför brukar den vanligtvis hålla i sig i flera månader eller i värsta fall tills den helt enkelt ersätts av den lika fruktade vårskorsångesten. Men i år har jag till min stora lättnad och lycka hittat vad jag letat efter ovanligt tidigt. Kolla bara vilka snygga grejer jag köpt i helgen:


Elvine-jackan "Tilde" hittade jag på Holmlunds i Uppsala. Jag avslöjar inte vad den kostade (men i krig och kärlek är allt tillåtet, kom ihåg det)!


Le Coq Sportifs klassiska modell "Esprit" i fodrat utförande talade till mig på Nilson i Uppsala. Egentligen är jag mot läderkläder ... men med skor, speciellt vinterskor, har jag bestämt att det får vara ... tills vidare ...

Neeej, imorrn fyller jag tjugofem. Från och med nu kommer James Dean bara bli yngre och yngre ...

Dagarna tuffar på som vanligt med trötta morgnar, trötta dagar, trötta kvällar ... och med skillnaden att världen ler mot mig konstant. Jag skulle kunna skriva flera meter om självkänsla och om vikten av att stå för den man är. Men det ska jag inte göra just idag. Istället ska jag bara slänga ut lite roliga grejer jag hittat via mitt älskade StumbleUpon:


Det här är faktiskt en gammal reklamfilm för ett riktigt kostersättningspiller. Av någon anledning började det gå utför för företaget i början av åttiotalet ...

Skuggkonst

Papperskonst

Fotokonst

Why Didn't the Wild Polar Bear eat the Husky?

Elektonisk bubbelplats

Dubai

The Pacific is bubblicious!

CraftPOP.com

The Runner's World Smart Coach

jogg.se

Color Sensitive Shower Tiles

I can't believe it!

De senaste dagarna har jag gått och tänkt lite på Boise, Idaho. Nåt måste man ju tänka på, menar jag ... och idag, när jag var på bibblan, såg jag att Studiefrämjandet har en bild med texten "BOISE" på framsidan av sin kurskatalog.

Herregud, tänk om det är nån från en annan dimension som försöker meddela sig med mig?

Veckans stopp på min musikaliska resa har varit The Velvet Underground och Jimi Hendrix. All den här musiken berikar verkligen mina dagar! Velvet har varit spännande att utforska eftersom de influerat så otroligt många efterkommande artister -- inte minst mitt gamla favoritband R.E.M. Överallt i deras (Velvets) musik hör jag toner som direkt för tankarna till The Smiths, Nirvana och ... ja, en massa andra jag inte riktigt kan placera. Speciellt svag är jag för låten Venus in Furs. Om Stanley Kubrick (vars filmer jag också är speciellt svag för) varit musiker istället för filmregissör hade han kanske gjort nåt liknande?


http://www.youtube.com/watch?v=AwzaifhSw2c
The Velvet Underground - Venus in Furs (The Velvet Underground and Nico)

Av någon underbar, underlig anledning går jag omkring och är glad hela tiden. Trots att jag på sistone jobbat tills jag stupat i säng och med min gamla (synnerligen ologiska) logik därför egentligen borde känna att jag inte har nåt liv alls. Kolla här: Jag blir till och med glad när rullbandet man har handen på går, du vet, typ dubbelt så snabbt som rulltrappan. Jag menar, det är ju helt sjukt.

Mycket har det att göra med att jag läst Mia Törnbloms dunderpeppiga bok Självkänsla nu! (Den heter så, med utropstecken.) I den kan man bland annat läsa om hur viktigt det är att hitta tacksamhet i vardagen. Jag kan visa:

Jag är tacksam för att jag lever och kan känna kärlek. (Och det känns verkligen, just nu, som att jag älskar alla. Helt fantastiskt ljuvligt.)
Jag är tacksam för mina vänner.
Jag är tacksam för att jag är så öppen för att lära mig saker (som att virka och spela hockey och om hela det här med var jag står.)
Jag är tacksam för The Velvet Underground (och för att jag kan höra).
Jag är tacksam för att jag, trots allt, är ganska smart.
Jag är tacksam för att jag kan springa.
Jag är tacksam för mina händer.
Jag är tacksam för mascarpone.
Jag är tacksam för att det är fredag imorgon.

Vad är du tacksam för?

xkcd gör mig glad.

Idag, som avslutning på en skön helg, har jag fotat kor. Jag vill lära mig utnyttja min kameras fulla potential, så efter att ha läst lite om bländare och slutare i den föredömliga Fotoskolan på Jonas Webresurs gav jag mig ut till hagen med min Nikon D40x och mina två Nikkor-objektiv med 18-55 respektive 55-200 millimeters brännvidd.

Först träffade jag på den här snyggingen. Här använde jag mitt teleobjektiv och "lagominställningarna" med bländaren på 5,6 och slutartiden på 1/125. ISO-värdet var lågt, troligtvis 100, vilket gjorde bilden lite mörkt eftersom det hade börjat skymma.



Den här blev ju lite mindre lyckad, kan man säga. Här prövade jag en längre slutartid (1/8) och kompenserade det med ett lägre ljusinsläpp (vilket förvirrande nog innebär ett högre bländartal -- här 22). Resultatet blev en bild med mycket rörelseoskärpa. Kanske höjde jag ISO-värdet också, eftersom den här bilden är så mycket ljusare än den förra. (Tyvärr kan jag inte se ISO-inställningarna i efterhand, så dem måste jag komma ihåg att anteckna vid nästa utflykt!) Men schysst färguppfång, eller hur?



För den här bilden har jag använt samma bländar- och slutarinställningar som på den första, mörka. Här har jag dock ökat på ISO-värdet något, vilket förutom att göra bilden ljusare också (för att göra en lång sambandshistoria kort) minskat skärpedjupet.



Den här bilden gillar jag! Jag tycker den är intressant att se på, trots att den är lite sned och kompositionen kanske inte helt optimal. Även här är bländar- och slutarinställningarna samma. Jag gissar att ISO-värdet är samma som på bilden ovan -- kanske 200.



På väg hem fick jag syn på en fotogenisk buske och bytte till mitt lilla objektiv. Vid första försöket var ISO-värdet för lågt (troligtvis 100), vilket gjorde bilden mörk. Återigen är slutartiden 1/125 och bländartalet 5,6.



Här har jag ökat ISO-värdet lite, till 200.



Och här borde det rimligtvis vara 400. (Varje steg innebär en fördubbling.)



Jaha. Det var min första riktiga fotoexpedition, det där. Nu har jag lite material att blanda ner i Fotosidans mjuka bildkritikspool ...

Den här fick jag med posten häromdan. Om man anmäler sig till nästa års Tjejmilen senast den 8 november får man den (eller åtminstone en likadan) gratis -- annars kostar den 195 kronor. Jag skulle i och för sig aldrig köpt den för så mycket pengar, men nu när jag har den är jag glad för den är säkert peppande att springa i!



Tyvärr sträckte jag min högerfot ordentligt när jag sprang Tjejmilen nu senast, så den enda löpträning jag ägnar mig åt sen dess är när jag varje morgon med långa kliv tar mig an trappan på Globens station i hopp om att komma före alla rulltrappsåkarna ... Hoppas foten är helt återställd nästa vecka så jag hinner träna lite på riktigt inför Hässelbyloppet den 14 oktober!

Förra gången jag skulle skriva om TV-spelsmusik trasslade jag ju in mig i en massa emulatorer. Det ska jag inte göra den här gången. Jag vill mest bara kolla om du -- utan att kika i kanalinfon -- kan lista ut vilket av min barndoms favoritspel den här ljuva musiken kommer ifrån.

Egentligen har jag inte spelat TV-spel sen mitten av 90-talet ... om man inte räknar med några enstaka nostalgiepisoder framför datorn och förstås när jag varvade Zelda och Final Fantasy för något år sen (eftersom jag tänkte att det nog var något jag borde göra innan jag dör).

Jag är sugen på att lira fler Final Fantasy-spel -- till stor del för den fantastiskt genomarbetade musikens skull. Lyssna på till exempel To Zanarkand från Final Fantasy X om du inte redan gjort det (det florerar en uppsjö av versioner av denna på YouTube -- bland andra en lite kul med full orkester):



Eventuellt skaffar jag en Xbox till min nya lägenhet ... men i så fall vill jag att mina kompisar kommer och spelar med mig!

När jag nu håller på att njuta mig igenom den imponerande filmen Das Boot lite bit för bit efter mina långa jobbtimmar tänker jag ofta på min morbror Evert som skulle fyllt 73 år imorgon. Evert var en sån där person som alla gillade -- trevlig, smart, snygg och allmänt modig och rättskaffens. Han var också tredjestyrman och en av de åtta besättningsmän som omkom när tankfartyget Avanti gick itu och sjönk i Kinesiska sjön i januari 1953.

Det senaste året, när jag nämnt Avanti för mina jämnåriga, har jag märkt något. Plötsligt säger folk "åh, Avanti, det känner jag till ... det gick det ju en dokumentär om på TV/det stod det ju en artikel om i tidningen för inte så länge sen". Ändå är informationen på nätet om Avantis öde fortfarande förvånande skral och (enligt min mamma) rent missvisande. Nu har jag visserligen extremt mycket att göra på jobbet, men om jag orkar och hinner vill jag pallra mig iväg till nåt arkiv (Visst måste det väl finnas ett tidningsarkiv i Stockholm? Vad heter det i så fall?), ta reda på vad som egentligen hände och lägga ut lite mer om det ... mest som ett led i min egen släktforskning men också för att jag tycker att min mammas älskade storebror förtjänar att bli ihågkommen på rätt sätt!

Har du förresten sett den där dokumentären? I så fall får du gärna berätta hur den var!

Eftersom jag ska flytta närmare stan har jag börjat fundera på orienteringsklubbar. Jag kommer ju inte orka åka ut till Väsby varje tisdag efter jobbet bara för att springa i skogen, liksom. Speciellt inte nu när det börjar mörkna. Så nu står jag alltså inför den stora frågan:

Ska jag välja klubben med det coolaste namnet eller den med de snyggaste träningskläderna? (För man väljer väl inte klubb efter renommé ... eller?)

En grej som är riktigt kul just nu är att jag ska flytta till min första egna lägenhet. Den första november får jag tillträde och stadsdelen som är lycklig nog att få mig till invånare är mysiga Högdalen, som jag blev kär i för ungefär ett år sedan.

Det här ruckar naturligtvis en hel del på mina spar- och resplaner ... men det är viktigare att jag kommer hemifrån igen nu känner jag. Och till jobbet kommer jag få en kvart, tjugo minuter från dörr till dörr mot min nuvarande timme. Det är ju bara för skönt. Plus att stället ligger på tunnelbanenätet över huvud taget -- det är riktigt mycket värt för mig.

Kul med att flytta till första egna är också att man får en anledning att inreda från grunden! Idag, efter att ha jobbat söndag, var jag på R.O.O.M och kollade läget. Det finns mycket otroligt tråkig design där, och lika mycket rolig men totalt opraktisk. Och så finns det några snygga och smarta lösningar också, men då snackar vi mest smågrejer (i alla fall om man ska begränsa sig till min prisklass). Jag gick därifrån med en kylskåpsmagnet, två vykort och ganska mycket inspiration. Himla kul, det här ... Jag bara går och väntar på att kunna bjuda hem alla mina vänner.

* att någon klottrat "älskar Johanna" över en hel tegelvägg vid Solna station

* när ljuset möter mig på väg ut ur tunneln mot Gullmarsplan

* rösten som säger "tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av" ... (den får mig att tänka på vilket melodiöst språk svenskan är)